Motî walon-francès
Dictionnaire wallon-français
Walloon-French dictionary


Rezultats - Résultats - Results

Come rén n' a stî trové, on fwait ene deujhinme saye, tot cwerant tchere dins les ortografeyes des motîs (e Feller, pre-Feller, vî rfondou, evnd.).
Come todi rén n' a stî trové, on fwait ene troejhinme saye, avou (bråmint) des replaeçmints d' ortografeye, eyet cweri ambedeus dins les intrêyes et dins les diferins scrijhaedjes des motîs.
Vos avoz cachî après:
Vous avez cherché:
You have searched:
tchere
Eredjistrumint(s) di trové(s):
Enregistrement(s) trouvé(s):
Matches:
4

tchaire

tchaire (v.s.c.)
• 1. tomber, choir.
 »  tchaire fwebe (ou flåwe): s'évanouir.
 »  tchaire dins les bîbîs: rester sans suite, tomber à l'eau.
• 2. arriver tout d'un coup, surprendre.
 »  tchaire buk a buk: se trouver nez à nez.
Famile: tcheyaedje, tcheyåd, tcheyance, tcheyote; ritchaire, astchaire, distchaire.

Trové dins: tchaire [R11,R13]; tchér [C62,O4,S109]; tchèye [C8]; tchaîr [C1,C99]; tchêr [C106]; tchér' [O0,O3]; tchêre [S117]; tchére [O100]
(ID: 28006) Dedja so l' esplicant motî: tchaire.


tchår

tchår (o.n.) char, chariot.
 »  li ptit Tchår: la petite Ourse.
 »  Tchår Pôcet: la grande Ourse.
 »  divantrin ---, drîtrin ---: train avant, train arrière (pattes avant et arrière des quadrupèdes)
Waitîz a: tchårlî, tchårea; tcheriot; tcherå; tcherêye, tcheryî; tchår-a-bancs, tchår-ki-shût.
Mot rshonnant: tchå.

Trové dins: tchår [E1,E34,R11,R13,S117]; tchaur [C1,C8,O0,S17]; tchâr [E212b,O0,O4,S0]; châr [C1,O0,O2]; tchêr [S109]; tchér [S25]; châr [E177,E212]; chare [E212]; chaûr [E177]
(ID: 27666) Dedja so l' esplicant motî: tchår.


tchir, tchire

tchir, -e (addj.) cher, coûteux(-euse). --- et vilin: très cher.
Famile: tchiresse, tchirmint, tchirté.
Mot rshonnant: tchire (v).

Trové dins: tchir [C8,R13]; tchîr [E1,E34,S0,S117]; tchèr [C8,O4]; tchêr [C1,C62,C99,O0]; tchér [O3]; tchër [C106]; chîr [E177,E212] / tchîre [E34]; tchère [O4]; tchêre [C62]
(ID: 24098) Dedja so l' esplicant motî: tchir.


tier

tier (o.n.)
• 1. colline (syn. tiene). (rl a: hôt, hôteur, croupet, mont, tera, hourêye).
• 2. å tier (t. houill.) vers l'amont (Ct. a valêye).
• 3. vî tier ou vif tier (t. houill.) front de taille (de pierre ou de charbon).
Waitîz a: tiernea.

Trové dins: tier [R12]; tièr [E1,G206]; tchèr [E1]; tiêr [E34] / (vî tier); vî-tiér [E1]
(ID: 14114) Dedja so l' esplicant motî: tier.